torsdag 13 januari 2011

...Det gör såklart lite ont då hon blir medveten om hur orättvist livet varit, och är. Någon gång skulle det ju komma. Det hade hon hört nånstans, läst nånstans. Men att det skulle vara så tungt och slitsamt, det visste hon nog inte. Att en känsla kan äta och gnaga något så fruktansvärt av hennes inre att det nästan känns som att den sakta men säkert snart kommer att förtära henne inifrån. Det visste hon inte.

Inga kommentarer: