Det är då man vet...

Igår eftermiddag när vi kommit hem från Bergvik. Lade vi oss i sängen och läste varsin nyköpt tidning. Erik: Dator Jag: Hälsa. Jag somnade till i ca 30 minuter och sen var det dags för eftermiddagskaffe och lite skrivande i den nya fina skrivboken :) Vi kom fram till en hel del bra saker. Men vissa saker behöver vi lite hjälp med.
Vi tände ljus och satt och fikade och planerade en lång stund. Jättemysigt!
Sedan tog vi på oss massor av varma kläder och började sakta gå mot Ruds kyrkogård. Det är en bit att vandra.Men friskt och härligt var det och vi kom fram när det hade blivit alldeles mörkt ute. Inne på kyrkogården var det tusentals ljus som brann och jag känner ett sådant lugn och jag känner mig framförallt inte ensam när jag ser dem. Vi gick runt på den stora stora kyrkogården en lång stund. Sen gick vi hemåt. Vi var ute och gick i ca 2 timmar och när vi kom hem åt vi ost och kex och såg på skräckfilm.

Det är när man ser detta som man vet att man inte är ensam.

Det är vackert på något sätt och inte alls skrämmande.