Jag får ingen ro i kroppen när vi båda inte är hemma. Tänk att man fortfarande att sakna honom så mycket efter snart tre år tillsammans. Herregud, han är ju bara på kören. ..jag vet, men det hjälper liksom inte. Jag längtar efter honom ändå.
Går som en osalig ande mellan teven, datorn och köket...fram och tillbaka. Jag är trött som bara den men jag kan inte slappna av. Bloggen gör det lite lättare. Att skriva av sig är ett bra sätt att få tiden att gå lite snabbare.
Lyssnar på Maltas bidrag från eurovision. Den låten är jättefin också. Det var många bra i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar